Sprickor blev hål i fasaden, någonstans emellan var jag

Hej bloggen! Jag gillar inte att vara den deppiga typen eftersom jag är mer "WOOOW livet leker" typen. Men jag måste förklara en sak för er mina läsare, familj och vänner... allt här är INTE en dans på rosor. Jag tänker ofta, vad fan gör jag här? Det är en tjej som är helårselev i min klass som ska åka hem till Sverige nu i veckan. OCh då kom jag på mig själv med att tänka.. fan vad skönt att bara åka hem!

Fast sen tänker jag vad fan r det jag tänker, det är ju detta jag har velat göra nu senaste 3 åren... och nu står jag här och tänker en sådann tanke. Men jo det är faktiskt så, det är jobbigt med nya lärare och massa läxor, att pendla och det  är SKIT jobbigt att bo i värdfamilj, att prata franska och känna sig som en gäst i det som ska föreställa ens hem. Alltså.... det är jobbigt att vara här, fysiskt (man är trött typ hela tiden) men framför allt psykist. Självklart gillar jag det.. men ja jagtror inte att man kan förstå om man inte själv bott i en värdfamilj i ett främmande land på det här sättet.

I alla fall, det som är roligt är allt som är nytt! Stadens möjligheter: shoppingen, sevärdheter och festande. Därför gäller det att ha det så roligt som möjligt. Så idag tog vi oss en tur på januarirean som började idag. OCH GUD vad det är mkt folk och mkt rea. Tänk er mellandagsrean och gånga det med 10 så har ni det. Men det är NAJS! och helgen ska också bli najs! För även om det är pissjobbigt att vara här så är det en erfarenhet som jag är riktigt lyckligt lottad att jag fått chansen till. Framflör allt är det MÖJLIGHETER. Så det gäller bara att hitta rätt motivationsfaktorer så att summa kardemumma ska jag göra detta halvåret till det ballaste i mitt liv. Även om man trampar på en del vasst glas och ramlar på en del hala gator på vägen.. man måste alltid kämpa vidare för att nå dit man vill!

Veckans bucket:


Kommentarer
Postat av: Mamsen

Förstår att det går upp och ner. Kanske inte så konstigt att det kommer en downperiod nu? Först innan du reste var du ju så himla taggad. Sen när du kom fram var allting spännande och nytt. Nu har du landat lite mer och då är det nog inte konstigt att verkligheten kommer ifatt och du börjar reflektera över hur det är och allting som hänt. Förstår att det måste vara jätteknepigt att vara gäst och samtidigt inte för du är ju lite både och. Puss och kram!

2012-01-12 @ 16:32:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0