Det bästa och det värsta
Iafl det bästa som har hänt:
Det bästa som har hänt, är jävligt svårt att pricka ut. Tänkte på det när jag var med Ylla men kunde faktiskt inte komma på ngt. Men det kan vara när jag pratade med min värdsyster igår och frågade hur hennes föräldrar ställde sig till typ alkohol och utetider och liknande. Hon beskrev det som att hon hade gjort så att de fick acceptera det, men även att Sofia och Klas (de två som bodde här innan) inte hade haft några problem med utetiderna. Vilket känns väldigt skönt då man aldrig kan veta ifall värdfamiljerna kan tänka sig att släppa på reglerna lite (vi ska ju egentligen vara hemma kl 1 varje fre&lör kväll) eller ifall de håller på dem stenhårt.
Det värsta:
Det värsta är minst lika svårt... men det jobbigaste var nog första kvällen när min värdmamma kom så himla sent för att hämta mig. Jag fick ju stå kvar ensam 1 timme och 40 minuter efter att den näst sista eleven hade blivit upplockad. Och då hade vi två sista ändå stått ensamma i ca. en halvtimme. Den väntan var väldigt psykiskt påfrestande då man hade haft en extremt lång dag och var nervös redan innan man började vänta. Sen när min värdmamma frågade mig om jag ville ringa hem och säga till mina föräldrar att jag var framme och så var det extremt jobbigt. Det kändes verkligen som att jag skulle börja gråta, när mamma svarade i telefonen och jag stod där framför min nya familj. Jag var så trött och sliten och man kände sig verkligen verkligen inte alls som hemma, och det var inte förrens då som jag verkligen insåg att här ska jag bo i nästan 6 månader och här finns inte mamma eller någon annan där hemifrån i närheten överhuvudtaget.
Du kommer säkert snart känna dig hemma hos värdfamiljen ska du se! <3 Hur går det med språket, kommunicerar du mest på franska eller engelska? :)
håller med frisse ovanför!
Hur ser de ut i området där du bor? Är det stort eller typiskt franskt och så? :)
+ tänkte fråga varför du inte får visa några bilder på ditt rum?
puss!
Vad jobbigt det låter med den där första kvällen när värdfamiljen kom för sent! Sen tänkte jag på det där min tyska kompis Oliver sa när jag skulle åka till New York: att man inte ska vara rädd för de där första dagarna då allting bara är jobbigt och förvirrande. Det händer mer eller mindre varje gång man kommer till en ny stad, sa han, men det speciella med det är att det är en känsla som aldrig kommer tillbaka. I juni kommer Paris att vara ditt, och då kommer du också att känna din värdfamilj - till det bättre eller det sämre, men vi hoppas på det bättre.
Men framförallt skulle jag berätta att vi tog tag i situationen i helgen och beställde biljetter till Paris. Vi kommer att vara där sista helgen i april, kommer på torsdag kväll och åker hem på tisdagen. Och då när du lärt känna omgivningarna skulle det vara super om du vill visa oss stan!
Massor av kramar från mig och Lisa och Sanna och Nelly.
Jo just det, en fråga också. Vad ser du när du åker in med pendeln till skolan på mornarna? (förutom snuskgubbarna då)
