parisbaby

Jag HATAR när man glider ifrån vänner man inte hade för avsikt att bli av med i första taget. Och aldrig har det varit så frustrerande som nu när jag åker iväg, och inser att jag kommer vara jävligt långt borta från alla mina vänner och att jag kommer få KÄMPA, bokstavligen talat för att hålla uppe kontakten och fortfarande vara en del av varandras liv. Och då nu alltså, är det som mest frustrerande att inse att man faktiskt glidit ifrån kompisar som varit här mitt framför ögonen hela tiden. Människor som kanske bara bor 10-30 minuter ifrån dig OCH som kanske tillochmed går på samma skola som dig. Usch jag får sån jävla ångest när jag tänker på det... vill aldrig någonsin förlora kontakten med mina vänner som är meningen i mitt liv. Man kan fan aldrig säga det för ofta..
Jag älskar er verkligen av hela mitt hjärta, ni gör mitt liv helt enkelt. På högstadiet var allt så framochtillbaka bråk osv hit och dit. Och visst det händer fortfarande, men inte på samma sätt. Man har helt enkelt sina vänner där på ett annat sätt, ens vänskap mognar hela tiden.

Så även om jag är tusentals mil (här gick det ungefär 5 min när jag började gråta och ringde till min bästa Nina hehehe..) så vill jag att ni ska veta att jag vill prata med er varje dag och alltid vara en del av era liv. NI ÄR BÄST